Hur räknar en gps
•
Global Positioning System
NAVSTAR GPS, vanligen kallat enbart GPS (förkortning av Global Positioning System) är ett system för satellitnavigering och länge det enda allmänt användbara. Det utvecklades under 1970-talet av det amerikanska försvarsdepartementet men sattes inte i drift förrän i maj1994. En uppsättning av 27 satelliter (24 ordinarie och tre i reserv[1]) är 2015 i drift. Detta ger möjlighet för alla med en GPS-mottagare att bestämma sin position (longitud, latitud och altitud), oavsett väder, dag som natt – och var som helst på jorden.
GPS har under de senaste åren blivit användbart i många sammanhang, som ett nödvändigt system i modern navigation på land, hav och i luften runt hela världen, såväl som inom geodetisk mätning. GPS har också blivit en viktig och användbar tidsreferens i vårt samhälle, då signalen som sänds ut från satelliterna innehåller tidsinformation från inbyggda atomur.[2]
Andra liknande system är ryska Glonass och kinesiska Compas
•
GPS, det sattelitbaserade positions- och navigeringssystemet, har blivit mycket populärt framför allt i båtkretsar. Både i reguljär skeppsfart och i fritidsbåtsammanhang har GPS-mottagare blivit snarare regel än undantag. GPS, eller mera korrekt NAVSTAR GPS, började byggas upp med de första försökssatteliterna i slutet av 70-talet. Dessa kompletterades med produktionssatelliter med början 1989 och fullbordades i maj 1994 då GPS-systemet deklarerades ha uppnått full operations konstellation. I praktiken innebar detta att man nu hade 24 satelliter i sex banplan runt jordklotet. I varje plan ligger alltså fyra satelliter. Detta för att säkerställa att åtminstone fyra satelliter är "synliga" för din GPS-mottagare, varhelst på jordytan du befinner dig, närhelst under dygnets 24-timmar. I praktiken kan upp till tolv satelliter finnas tillgängliga f • Så fungerar hjärnans egna gpsTidigare har vissa forskare trott att vår hjärna kalkylerar hela färdvägen när vi ska någonstans, medan andra hävdat att den snarare räknar ut en rak linje till målet. Nu visar en färsk studie att det nog snarare är så att man ska slå ihop de två teorierna. Forskare lät testpersoner navigera sig igenom myllret på filmade gatvyer från stadsdelen Soho i London, samtidigt som man mätte deras hjärnaktivitet. Då kunde man se att dessa först räknade ut fågelvägen till ett mål med hjälp av en viss region i hjärnan. Därefter, när deltagarna skulle hålla koll på rutten under färdens gång, aktiverades en annan del av hjärnan. – Vi såg att hjärnans sätt att styra vår navigation är mycket mer komplicerad än vi föreställt oss, det kalkylerar två typer av distanser i separata delar av hjärnan, säger forskaren Hugo Spies i ett pressmeddelande. När deltagarna däremot fick hjälp av riktiga gps-liknande instruktioner, sjönk aktiviteten i hjärnan och systemet verkade |