Hur ser en strömming
•
SLU svarar på frågor om sill/strömming
MSY (Maximum Sustainable Yield, maximalt hållbart uttag) är en tolkning av biologisk hållbarhet som fått stort genomslag, framför allt efter FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg 2002. Som en följd av Johannesburgsdeklarationen åtog sig EU och dess medlemsländer, tillsammans med många andra länder världen över, att upprätthålla och restaurera fiskbestånd på nivåer som kan producera MSY senast 2015.
Den då gällande EU-gemensamma fiskeripolitiken (GFP) saknade specificerade mål utöver att "säkerställa att levande akvatiska resurser utnyttjas på ett hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt hänseende" samt att försiktighetsansatsen skall tillämpas (Rådets förordning (EG) 2371/2002). Ett par år senare f&o
•
Sill/Strömming
Sill/strömming är den vanligaste arten i Östersjön följd av skarpsill. Data om sill/strömmingsbestånden i Östersjön kommer varje år från det internationella forskningsrådet Ices. Sill/strömming i Östersjön förvaltas genemsamt inom EU i fyra förvaltningsområden: Bottniska viken, Egentliga Östersjön, Rigabukten och Västra Östersjön.
Gott om sill/strömming i två områden, men de är små
Bestånden av sill/ strömming i Bottniska viken och Egentliga Östersjön är ungefär lika stora. Storleken på bestånden ligger långt ifrån toppnoteringarna för 30-50 år sedan, men det finns ändå fortfarande mycket sill/strömming i centrala Östersjön och Bottniska viken. Storleken på sill/strömming i Egentliga Östersjön ligger dock nära gränsen för att beståndets förmåga att producera ungfisk sannolikt minskar. Fisketrycket är högre än vad ICES menar är hållbart på lång sikt. Därför rekommenderar ICES att fiskekvoterna för sill/strömming minskas avsevärt i detta område under 2024.
Att många
•
Huvudstorlek och fetthalt
Att sillen i stora delar av Östersjön givits ett eget namn beror nog till största delen på att arten gradvis ändrar utseende ju längre in i Östersjön man kommer. Även proportionerna mellan olika kroppsdelar förändras, och antalet ryggkotor minskar ju längre norrut man fångar den.
En sill från Västerhavet har till exempel ett förhållandevis kort huvud jämfört med en strömming från Östersjön. Ju längre in i Östersjön man fångar strömmingen desto större är dess relativa huvudlängd. Artens fetthalt är också lägre i Östersjön jämfört med Västerhavet.
Förändringarna beror sannolikt på att den i Östersjön avtagande salthalten utsätter enskilda strömmingar för större och större fysiologisk stress ju längre in man befinner sig i Östersjön.
Ursprungligen marin
Sillen räknas till de ursprungligen havslevande (marina) fiskarterna, och den relativt korta tid (några få tusen år) som gått sedan Östersjön senast blev ett havsområde har inte räckt till för att arten fu