Hur är näcken


  • Näcken tävling
  • Näcken målning
  • Finns näcken på riktigt
  • Näck / Bäckahäst

    Strömkarlens visa

    Det var forsärlan som kom först. Den vippade med sin gula stjärt och kvirrade bekymrat. Han lyssnade på dess oregelbundna förklaring och fick till slut bilden klar. Bron hade rasat. Den gamla bron som stått där, hade gett efter för tidens tand och dess trebundna valv som prytt dalgången i ett par hundra år, var nu endast en hög med stenar. Forsärlans problem var bristen på boplats. Där hon tidigare häckat, under det skyddande västra stenvalvet, gick nu inte längre att föda upp ungar. Med ett beklagande kvitter gav hon sig av och han såg henne därefter aldrig mer. Det nästa han upptäckte var att dagsländorna minskade. De hade alltid kryllat och krälat i mellanrummet mellan gruskornen på bottnen. En dag när han sorterade sitt instrument, tyckte han att han såg färre av dem. Han hade alltid tyckt om att betrakta deras vackra och ömtåliga gälar som viftade på utsidan av kroppen. Han letade ordentligt, vände på varje sten för att hitta dem, men fann

    Näcken

    Bäckaman, strömkarl, kvarnrå, åhäst...

    Ordet näck kommer sannolikt från ett germanskt ord som betyder 'bada' eller 'tvätta'. I Skåne kallades han älven, ellen, bäckahästen eller bäckamannen. Från Småland och Västergötland upp till Värmland och Uppland gick han under namnet strömkarlen och längre norrut var det forskarl, kvarngubbe eller kvarnrå. Han har även kallats för gölamannen, dammapågen, strömkatten, åhästen, sjönäcken med mera och namnet har ofta anpassats efter det vatten som fanns i närheten.

    Kunde byta skepnad

    Näcken var nästan alltid en man. I dag tänker vi oss kanske honom främst som en vacker, naken man som förtrollar kvinnor med sitt fiolspel och lurar ner dem i vattnet för att dränka dem. Det är också så han ofta avbildas i romantisk konst och litteratur. Och visst kunde näcken vara naken, men så vidare vacker var han inte. Ofta uppträdde han som en gammal gubbe med långt grönt eller vitt hår och skägg och klädd i

    Näcken

    För andra betydelser, se Näcken (olika betydelser).

    Näcken är ett övernaturligt manligt vattenväsen som främst håller till i älvar, åar, tjärnar och sjöar i inlandet. Figuren är känd från gammal nordisk folktro och diktning sedan fornnordisk tid, främst ifrån sägner och folkvisor från Norge och Sverige. Näcken är ett förkroppsligande av farorna förknippade med vatten och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig personer för att dränka dem.

    Under en mängd olika namn är Näckens olika skepnader gemensamma för alla germanska folks berättelser,[1] även om de kanske är mest kända från nordisk folktro. Näcken avbildades i allmänhet som en mask eller drake, även om nyare versioner avbildar den i andra former. Kön, efternamn och olika utseenden varierar geografiskt. Tysken Nix och hans nordiska motsvarigheter var manliga. Den tyska Nixe var en sjöjungfru.[1] Liknande varelser är kända från andra delar av Europa, sås