Hur överlever blue grama
•
Metoder att bekämpa spinnkvalster
Angrepp av spinnkvalster Tetranychus urticae på ros
Så känner du igen angrepp av spinnkvalster
Kvalster är ett litet spindeldjur. Det finns flera arter, växthusspinnkvalstret, Tetranychus urticae, är vanligast och angriper växter både inne och ute.
Först angrips de yttersta bladen som får ljusa små fläckar eller prickar, där djuren sugit ut växtsaft ur bladen. Därefter ser bladen lite dammiga ut, till slut vissnar de. På nära håll syns spinntrådar som väver samman växtdelarna. I en tunn, vit hinna kan man också se djurens tomma, ömsade skinn och ägg.
De små kvalstren lever mest på bladens undersida. De är knappt 0.5 mm stora, honorna gulgröna med mörka fläckar på ryggen. Äggen är runda och genomskinliga. Från bakkroppen avsöndras fina trådar som bildar en väv mellan de angripna växtdelarna. Spinnväven är både skydd för äggen och spridningsväg eftersom kvalstren saknar vingar.
Spinntråden fungerar både som skydd för äggen • Blåmes (Cyanistes caeruleus) är en fågelart inom ordningen tättingar i familjenmesar. Den lilla fågeln är med sin blågula fjäderdräkt rätt enkel att känna igen och mycket vanlig i stora delar av Europa. Blåmesens habitat är löv- och blandskog, men den återfinns också i parker och trädgårdar. Utöver Europa förekommer den i angränsande delar av Asien. Populationen i Nordafrika och på Kanarieöarna har tidigare kategoriserats som en underart till blåmesen, men betraktas idag oftast som den egna arten koboltmes. Blåmesen föredrar animalisk föda, framför allt insekter och spindlar. Utanför häckningsperioden ökar betydelsen av frön och annan vegetabilisk föda. Blåmesen är påfallande skicklig i sitt sökande efter föda. Den kan klamra sig fast vid de yttersta grenarna på träd och även hänga upp och ner när den söker föda. Blåmesar häckar oftast i trädhål, men även fågelholkar. Huvudkonkurrent om häckningshål och vid födosök är den betydligt större talgoxen. • Ladusvala (Hirundo rustica) är den mest spridda fågelarten i familjen svalor.[3] Ladusvalan är en tätting med ett distinkt utseende med blå ovansida, lång, djupt delad stjärt och böjda spetsiga vingar. Den förekommer i Europa, Asien, Afrika och Amerika.[3] Arten delas oftast in i sex underarter, vilka häckar över norra halvklotet. Fyra av dessa är utpräglade flyttfåglar och deras vinterkvarter täcker stora delar av södra halvklotet ända till centrala Argentina, Kapprovinsen i Sydafrika och norra Australien.[3] Dess vidsträckta utbredning medför att ladusvalan inte är hotad av utrotning. Ladusvalan är en fågel som trivs i öppna landskap och ofta häckar i byggnader uppförda av människor. Den bygger ett skålformigt rede, av bland annat lera, i lador eller liknande byggnader och livnär sig av insekter som den fångar i flykten.[4] Denna art lever i nära anslutning till människor, och dess vana att äta insekter har medfört att människorna ofta haft en tolerant
Blåmes
Systematik
[red Ladusvala